Litteratur och litteraturvetenskap

Ett intressant sätt att skriva en bok på, kan jag ju börja med att säga. Det är lättare att få en verklighetsuppfattning om det verkar som att det är riktiga personer som beskriver saker för varandra, ur sina "egna" perspektiv, istället för att någon sitter och skriver "bakom henne stod en vas med liljor i" eller liknande. Det blir mer "levande" när dom ska förklara omgivningen för varandra, så som dom själva uppfattar den. Bra att hon inte bara skrivit vartannat brev från Delphine och vartannat från Jean-Luc, för det ger också en speciell feeling, just för att man kan utläsa känslor genom bara den lilla grejen att de inte kan vänta på den andres nästa brev, utan måste höra av sig för att de inte klarar sig utan varandra, speciellt Delphine när det kommer till det. Man kan utläsa deras personligheter väldigt lätt i och med att det är "de" som skriver breven och de skriver helt olika. Jag uppfattar Jean-Luc som en lugn, samlad och vis äldre man som inte oroar sig för något, medan Delphine verkar vara en ivrig, ärlig och impulsiv ung kvinna som vill leva här och nu!  Sen att det är så att postmästaren däremot bara tagit över Jean-Lucs identitet och allt är fejk är ju en annan femma... Det var ett grymt överraskande slut, påtal om det! Såg verkligen inte det komma. Visst att hela boken är påhittad, men att den är påhittad i det att den är påhittad!? Eller hur ska man säga? Det är som en sådan där rysk babushka som man tar av den övre delen på och så är den en till i osv. Tar man bort påhitt så får man bara ännu mer påhitt... Haha.