Reflektion kring "Janne min vän"
När jag läste ut boken häromdagen, sent på kvällen, så kunde jag inte somna för att jag var så förvirrad över slutet. Även om det var väntat redan från första sidan i boken att något hänt med Janne och även om de andra i gruppen berättade att han skulle dö, så blev man ändå tagen av det. Tror det var för att hela boken gått ut på att Janne varit en kille med många hemligheter och helt plötsligt så får man reda på allt man undrat över, på bara en sida, sen tar den slut. Inga förklaringar nedskrivet, utan man får gå tillbaka i minnet om vad man läst tidigare och tänka efter.
Man fattade tydligt att Krille började få känslor för Janne, men att han inte förstod det själv. Att Janne var en tjej blev ju aldrig förklarat, men mot slutet så fick man fler och fler hintar om att han egentligen var en hon! Jag vet inte om jag hade tänkt så mycket på det om jag inte fått veta innan att han faktiskt var en tjej av gruppen, jag hade nog snarare kanske tänkt att han var homosexuell och bara allmänt blyg. Däremot att han var en del av cirkusen förstod jag eftersom det började handla mycket om det helt plötsligt och i samma veva som cirkusen kom till stan så försvann också Janne. Däremot tänkte jag inte på att det var han som var kvinnan på postern t.ex.
Jag tyckte att boken var lite seg i början, när man inte fattade relevansen i det hela. Men mot slutet kunde jag inte ens lägga ifrån mig den! Att få se hela världen ur Krilles perspektiv tror jag var viktigt för att få den rätta känslan och de rätta tankarna när man läste. Hade det varit ur Krilles mammas perspektiv så hade den nog inte varit lika intressant, för att då skulle man få allt förklarat från början och nästan fatta direkt. Här var man tvungen att läsa varje sida och förstå det man läste innan man kunde gå vidare, för att få en helhetsbild över situationen.
