Litteratur och litteraturvetenskap

Jag har nu läst hela boken och, precis som de andra sa under diskussionen, så förändras systerns sätt att vara mot honom väldigt mycket under bokens gång. Hon går från att vara i accepterande chocktillstånd ungefär till att bli realistiskt avvisande i slutet. Om man kan säga så. Hon är den som försöker vara mest realistisk och få sina föräldrar, även hennes förändrade pappa, att gå med på att göra sig av med honom. Hon tar tag i problemet när hon inser att föräldrarna inte klarar av det längre. Pappan har ju ändrat uppfattning helt, verkar det som. I början kastar han ett äpple på Gregor och försöker tvinga in honom på sitt rum igen, medan han sedan börjar ta in det som hänt och bli mer accepterande. Mamman ser fortfarande Gregor som sin son och försöker ta hand om honom, men får inte alltid göra det för dottern och pappan. Det är som att de betraktar honom som död, men kan inte gå vidare för att han fortfarande lever - men inte som sig själv. De kan inte kommunicera med honom, de känner inte igen honom och de känner honom inte längre.

 

Utanförskapet märks av genom hela boken och det allra mesta går att koppla till Kafka själv; det då spända förhållandet till systern och det komplicerade förhållandet till pappan. Sedan tänkte jag på det att i slutet så står det att han blivit irriterad över att han var tvungen att avbryta skrivandet för att åka på affärsresa, vilket kanske är anledningen till att just resandet till, från och inom jobbet är något Gregor beklagar sig över i början, det han tror är anledningen till att han "är stel".